En till milstolpe nådd...först var de vecka 7 då man kunde konstatera att de slår ett litet hjärta, sen vecka 12 då man lite grann kunde andas ut och hoppas på att graviditeten bär vidare och i samma vecka var de första ultraljudet också. Sen vecka 20 när vi var på de andra ultraljudet då jag själv blev så lättad och bara kunde släppa alla monster tankar om babyn. Bilden av den lilla i magen förvandlades till något vackert och välskapt:) Och NU är vi vecka 24 och då finns de en möjlighet för foster att överleva utanför livmodern. Nästa milstolpe är vecka 30 då lungorna är utvecklade och ifall graviditeten skulle avslutas då skulle babyn högst sannolikt kunna andas själv.
Stöd strumpor...ja väldigt tacksam för att sådana finns! Utan dem har jag värk i benen...så dom åker på direkt på morgon och av på sena kvällen. Känner mig som en tant, gammal tant, men tacksam för att jag trots åderbrocken mår jätte bra i min graviditet.
Sammandragningar...har inte haft en ända känns de som, men nu när man passerat vecka 24 och går in i vecka 25 imorgon märker jag att sammandragningar kommit in i bilden. Inget jag funderar på desto mera, mest konstaterar jag bara att de skall hänga med:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar