Som sagt så ber jag om ursäkt om jag upprepar mig...kommer inte ihåg va jag skrivit och inte skrivit:) Men nu går vi med målmedvetna steg mot slutet eller början hur man nu än vill uttrycka de, menar alltså förlossningen!
Samtal med barnmorskan var inbokad till lördagen. Sagt och gjort, härligt! Måste bara säga att de var just de jag behövde, kände mig så full av iver och självtillit när jag kom därifrån! Har varit ganska "låg" när de gäller förlossningen, inte gjort några förberedelser, inte tänkt på de i så särskillt positiv anda...varit mera kritisk och ganska lyhörd till mina egna resurser...Har känts väldigt annorlunda denna gång en förra gången när graviditeten började skrida mot sitt slut.Kan kanske medge att jag är mera nervös nu än jag varit gångerna tidigare...osäker är jag också när de gäller mig själv "skall jag verkligen fixa de här" (känns verkligen inte som en självklarhet även fast jag varit med om de två gånger tidigare)! Blir knäpp på folk som tycker att de e ju självklart att de går bra när jag fixa de så galant senast, argh! Kom själv och föd barn säger jag!!! Går självfallet och funderar på alla praktiska arrangemang, när börjar förlossningen? sover barnen hemma då, är dom på dagis? skall dom skickas iväg till någon? ifall dom är hemma, skall någon sköta dem här? kommer jag att hinna fixa med allt, ringa till barnmorska, doula, barnvakt etc. Känns de lika naturligt nu som senast? Är babyn lika stor, mindre eller större än senast? Går förlossningen ännu snabbare än senast eller får jag njuta i lugn och ro? Men har stor tilltröst till att allting ordnar sig på de bästa sättet!
Nu njuter av bebben i magen, men är otroligt nyfiken på de lilla mästerverk som bor där inne. Han börjar närma sig 1,5kg och skall ännu växa till sig rejält! Känns hel galet att han skall bli närmare 4kg (tror jag), vilken tillväxt under de resterande veckorna:)! Sen väntar jag på de extra ultaljudet vi har på fredagen, skall bli så skönt att kolla upp allt!
Jag är en lycklig mamma till tre härliga tjejer. Min första förlossning var mycket lätt med tanke på att det var första barnet. Då jag väntade andra barnet var jag inställd på att det inte kan bli annat än kämpigare, men tji fick jag, hamnade bli igångsatt, men utöver det så var andra förlossningen ännu lättare med ett krystningsskede på två minuter. Då jag kom till min tredje graviditet så var jag ännu mer orolig, för det första att jag itne skulle hinna till bb och för det andra att nåt sku gå snett. Det kändes lite som att om man fått två friska barn så kan det inte gå vägen en tredje gång. Men efter en tredje snabb och smidig fölossning så är resultatet tre friska, härliga flickor. Men jag har nog för varje graviditet blivit mer och mer fundersam över speciellt förlossningen och att barnet är friskt då man vet hur lätt det kan gå snett.
SvaraRaderaLycka till då det är dags!
Tack för din positiva kommentar! Om jag skulle veta säkert att allt går smort så skulle de kännas härligt! Men de återstår att se:)
SvaraRadera