ARGH! Nu börjar jag ha ont om tålamod...Inga tecken på att lillis vill ut! Jag blir så led eftersom jag förberett allting i hundra varv: fyllt kylskåp, frys, skåp, lagat mat, städat, plockat, ordnat i skåp. Storstädat, bykat, gjort andnings- och avslappningsövningar, tagit långa varma bad och duschar, gjort långa promenader, cyklat, gått i trappor, masserat akupressur punkter, tagit homeopati, fått massage, sovit mycket och ofta...SKITER I ALLT SOM HETER "POPPAKONSTER", INGET ÄR AV VÄRDE!!!!!
Igår blev de gråt och terapisession med Benjamin...inte så lätt mera att vara stark och bara släppa! Tanken på att han föds sen när han är redo känns tung och avlägsen. Vill inte mera njuta av egen tid, vill ha honom här! Känner mig så omotiverad att bara göra en massa andra saker. Men blir bara ännu mera rastlös av att gå och vänta...Känns helt värdelöst att ha ordnat med ena barnet hos mommi, hunden på skötsel, blabla...sorry alla för detta spyende inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar