Bykdag som månadagen var utnämd till blev inte riktig så denna vecka...hann lägga på en maskin innan de va dags att bege sig iväg till dagis men efter att jag kom hem blev jag upptagen med Amos. De var amning som gällde och gröten som skulle ätas. Mitt i ätande behövde unge mannen bajsa, vilket visa sig vara en aning utmanande denna gång (aldrig hänt förr)...vi var om vart annat på pottan och handfatet och till och med liggande på en handuk. Amos grät och de var helt tydligt smärtsamt och huuu, de var inge kul. Han var nog ur gullig när han klämde och stånkade och kämpade för att få ut den hårda kakkan. Efter kämpande, pauser och lite tröst vid bröstet så kom i klimp och en till och under dagen kakka han flera varv. Skönt! Men fick sådana flashbacks från när Evert var liten och de i 2 års tid var ett sådant kämpande med hans bajsande. Varje dag stenhård kakka och man fick hjälpa honom. Men den ända skillnaden var den att han aldrig visade att de var ont!!!
Ja men sen efter hela bajs historien åt vi gröt och sen var de amning och tuplur som stod på agendan. Hela förmiddagen bara rann iväg och ofta går de så här att dagen inte riktigt löper så som jag har planerat den...och egentligen är de ju bara jag som lägger upp mål för dagen ingen annan. Så inget faller på att jag inte kommer så långt att jag kan pricka av todo listan men de är livet med dessa små.
Men på sena eftermiddagen kom min kära mamma för att vara 1 h med pojkarna när jag for iväg med Elwa på redskapsjumppan. Och när hon for hem erbjöd hon sig att ta med mitt byk (tömma rubbet från mina bykkorgar) och tvätta i sin tvättstuga i sna stora maskiner. Skönt! Tack mamma än en gång för den ovärderliga hjälpen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar