Är de alltid så att mamma behöver få sin andel av protest och gnäll??? Tänkte skriva ett inlägg om "mera sådana här dagar", men nu blev de ett inlägg under denna rubrik! Klockan är 21 och sedan 19.30 har Evert protesterat i sin säng och Elwa hon har varit aningen lugnare men nog bidragit med sitt...Fattar inte när jag för en gångs skull ordnar hela dagen med diverse hjälp för att jag och mina barn skall ha de bra så får man betala för de på kvällen...crazy! Konstaterat de 1000 gånger tidigare men vill inte tro de, varför reagerar mina barn så häftigt när jag inte är där hela tiden...
Hur har vår dag sett ut? Elwa fick gå på "utflykt" till faster. Hon var full av iver hela morgonen, packade sin väska med mellanmål och leksaker/spel/böcker och var redo på noll tid. Evert och jag körde iväg på fysioterapin till Esbo. Oh så skönt de var att kunna njuta i lugn och ro av Everts jumppa stund. Ofta går nämligen min tid åt till att ge Elwa uppmärksamhet så hon inte skall förstöra hela Everts jumppa...Sen stor handla på Lidl. Hem och äta lunch med barnen. Barnen och vila och jag fixa kök och ordna upp matuppköpen. Tvättmaskinen har också gått het idag. På eftermiddagen kom vår ljuvliga 15 åriga barnflicka och tog ut barnen till parken. Med gått samvete tog jag tag i städningen. For runt som ett yrväder och fick de mest i ordning inför helgen och nästa vecka. Innan barnen kom in för att äta middag stack jag iväg till stan för att köpa de sista till stugan och ett lås för nästa veckas nya parkpremiär (behöver alltså låsa in leksakerna i en låda i parken och köpte ett nytt lås). Hann även gå en sväng via Benjamins Fm tävlingar i cupping, mysigt! Ni får gratulera honom han kom 2:)! Hem hann jag vid 18 och fram tills barnen skulle i säng skulle jag kunna säga att dagen varit super. Men tyvärr fick jag betala för min frånvaro...
Känner ni igen detta? Eller är min barn bortskämda med min ständiga närvaro eller borde dom bara vänja sig?
