AMOS I FARTEN

Här övas de minsann och skrattet är bara för gulligt! Så äkta och så underbart!

JA OCH HUR GICK DE IGÅR

Bykdag som månadagen var utnämd till blev inte riktig så denna vecka...hann lägga på en maskin innan de va dags att bege sig iväg till dagis men efter att jag kom hem blev jag upptagen med Amos. De var amning som gällde och gröten som skulle ätas. Mitt i ätande behövde unge mannen bajsa, vilket visa sig vara en aning utmanande denna gång (aldrig hänt förr)...vi var om vart annat på pottan och handfatet och till och med liggande på en handuk. Amos grät och de var helt tydligt smärtsamt och huuu, de var inge kul. Han var nog ur gullig när han klämde och stånkade och kämpade för att få ut den hårda kakkan. Efter kämpande, pauser och lite tröst vid bröstet så kom i klimp och en till och under dagen kakka han flera varv. Skönt! Men fick sådana flashbacks från när Evert var liten och de i 2 års tid var ett sådant kämpande med hans bajsande. Varje dag stenhård kakka och man fick hjälpa honom. Men den ända skillnaden var den att han aldrig visade att de var ont!!!

Ja men sen efter hela bajs historien åt vi gröt och sen var de amning och tuplur som stod på agendan. Hela förmiddagen bara rann iväg och ofta går de så här att dagen inte riktigt löper så som jag har planerat den...och egentligen är de ju bara jag som lägger upp mål för dagen ingen annan. Så inget faller på att jag inte kommer så långt att jag kan pricka av todo listan men de är livet med dessa små.

Men på sena eftermiddagen kom min kära mamma för att vara 1 h med pojkarna när jag for iväg med Elwa på redskapsjumppan. Och när hon for hem erbjöd hon sig att ta med mitt byk (tömma rubbet från mina bykkorgar) och tvätta i sin tvättstuga i sna stora maskiner. Skönt! Tack mamma än en gång för den ovärderliga hjälpen.

I ÄRLIGHETENS NAMN

Nu kommer detta "perfekta idyll" livet som jag bloggar om att varvas med the real life! 
Har så mycket tankar och funderingar som jag går omkring och grublar, tänker, bollar med så nu skall allt de få komma ut även till er läsare. Mest skriver jag för min egen skull för att sen om några år titta tillbaka på de liv man levde då när de var som mest intensivt med dessa små liv. Men vill gärna också dela med mig av sådant som många andra mammor fundera på, tillsammans är man så mycket starkare och kanske mina tankar kan hjälpa någons annans tankar vidare...Jo sorry detta blev lite yrt men ni hänger med visst?

Klockan är några minuter före 12...och känslan av att inte alls hänga med i klockans takt griper mig...Tanken var att byka och koka mat idag. Bykbärget är enormt. Ingenting ryms i bykkorgen längre och runt i alla vrår och rum dräller de odefinierbara högar med smutsiga  kläder varvat med rena kläder. Principen har varit att använda kläderna så länge tills dom är så smutsiga att man faktiskt inte täcks gå med dem, men i praktiken så åker nog barnens kläder i bykkorgen på kvällen. Evert han skulle inte ha så stor skillnad va han har på sig, eller i ärlighetens namn så skulle han ogärna ha på sig kläder. Han är inte ett dyft intresserad av kläder, han hör int, han ser int och han tänker inte på kläder eller att man bör klä på sig innan man går. Elwa däremot är medveten och duktig när de gäller kläder och påklädning och till och med 3 gånger av 5 hittar smutsiga kläderna efter dagen till tvättkorgen och inte i en mystisk skrutthög på golvet.
Men faktum är de att de skulle finnas byk att byka för varje dag och den ekvationen har jag inte i denna dag ännu riktigt förstått...varifrån kommer allt byk? Försöker ha bykdag då jag tömmer rubbet från bykkorgarna, men de brukar vara väldigt digert projekt så därför är lakan och handukar kvar för en annan dag. De är säkert därför de känns som att byket är ett evighets projekt. I bästa fall viker jag undan an efter som byket torkar, men i värsta fall blir de kvar något i torktumlaren vilket gör att jag inte kan fylla den med blött och rent byk från tvättmaskinen och inte heller fylla på maskinen med smutbyk...eller att jag bara lastar ut allt från torktumlaren på vardagsrums bordet var dom dräller tills jag tar tag i att vika och lägga allting i de rätta skåpen...bykdagen kan alltså i praktiken vara allt från 1 dag till 1 vecka och så börjar de om från början...ändlös cirkel! Är de så här bara hemma hos oss???

SÖNDAGS UTFLYKT

De blev söndags utflykt till stugan! Vi fick besök av den bästa familjen Wilkman och på hemvägen stannade vi och plockade majs. Alla var trötta och slitna så vi plockade ihop till middag de vi hade i skåpen och bra blev de! Kul med spontanitet och en allmänt slapp stämmning. När vi hoppade i bilen på eftermiddagen så somna hela gänget (alla barnen alltså) som små ljus:) För att int barnen skulle sova för länge klockan 16 på eftermiddagn stannade vi för att plocka majs i Pickala.

HOPLOP KALAS

Elwas och Everts dagis kompisar hade ordnat eet gemensamt födis party 5år + 5 år=10 års kalas! Huu mamma tyckte att de var alldeles för hög ljudnivå! Massvis med folk och ja väldigt fartfyllt och yrt, men barnen stortrivdes!

LITET BESÖK

Fick smått och sött besök här i veckan! Flickorna är 1 månad gamla och vägde vid födsel, 1.8kg och 2.1kg (födda i vecka 35)! Mina söta distans doula babysar!

BRÖLLOPSDAG

Jag och barnen lagade bröllops frukost/brunch till "oss". Ja för er som inte vet så gifte jag och Benjamin oss för 6 år sedan! Och ännu bara älskar jag denna ljuva man:) egentligen ännu mera nu! De här med bröllop var nog riktigt ett nytt kapitel för Elwa. De kom så mycket frågor: mamma, hur gör man riktigt när man gifter sig? Du är ju flicka och pappa är ju pojke och ni är gifta men kan också två flickor gifta sig? Hon var helt begaistrad när hon tittade på bilderna och kände igen så många. Ja och klänningen fick ju också godkänt!