VECKA 20

Den länge efterlängtade dagen var ÄNTLIGEN HÄR!!! Idag traskade vi in till kvinnis på eftermiddagen, tog hissen till 6 våningen och öppnade dörren till fosterdiagnostik enheten. Stämningen var nervös...Min högsta önskan var att allt skulle vara bra med babyn! Fick tala med genetiker, en underbar kvinnlig genetiker som gav all sin tid och empati åt oss. De kändes som att vi var hennes ända patienter! Vilken vård! Kan varmt rekommendera alla som får chansen att frimodigt tacka ja till en extra pratstund med en så yrkeskunnig person. Hon talade om för oss att Everts VATER association INTE är genetiskt nedärvd och att de ligger en lite högre risk för oss som redan har ett VATER fall i familjen att få ett till men sannolikheten är i praktiken obefintlig. Om ni hänger med, risken är högre än hos andra men eftersom vi redan har en med VATER så är sannolikheten väldigt liten. I Finland hittas 1-2 nya fall per år.

Ultraljudet var kanske den mest spännande och den längsta jag varit med om. Hon ultrade i 1h. Hon var så noggrann, kollade alla strukturer från olika vinklar, med 2D, 3D och 4D. Gynekologen som gjorde ultraljudet kunde verkligen sin sak och fick mitt fulla förtroende. Alla strukturer på babyn var PRIMA! Vilken lättnadens suck! De känns så otroligt skönt! Kände mig så glad och lätt på foten när allting var avslutat. Jo och sen kunde man se en liten snopp mellan benen:) Elwa och Evert skall få en lillebror:)

Våra lilla lillebror var inte så väldigt representativ på bild, han lå hela tiden med ansiktet neråt så vi kom inte åt att se ansiktet. Ingen profilbild, men desto finare bilder av ryggen, händer och fötter:)

VECKA 19

MYSER! De är otroligt facinerande att känna hur babyn vecka för vecka blir starkare. Nu när jag skred in i vecka 19 kan jag känna en stor skillnad i babyns rörelser. Nu känner jag babyn varje timme, så där som man gör när man har en "stor" baby i magen, hihi! De är inte längre så där som de senaste 4 veckorna att man känner babyn sporadiskt några gånger om dagen! Ur mysigt! Men kommer verkligen inte ihåg att jag känt så här tydlig skillnad med dom två andra...eller kanske man inte analysera och tänkte över de så noga. Varför jag gör de nu så vet jag inte...kanske jag tar ut allt IFALL de är den sista...

Magen är nu också gravid på riktigt! Jag är gravid genast då jag vaknar på morgon, ingen plattis mage mera om mornarna...De är också härligt! Vill vara gravid "på riktigt" och vill att alla skall se!

Nu börjar jag också känna ett stort behov av att ta hand om mig själv och bebben. Vem skall se till oss om inte jag själv?! Ingen! Sagt och gjort, varit idag på min första mamma sim timme! Oh de va nog de skönaste jag gjort på länge. Att få ett 45min träningspass och känna sig energisk och glad efteråt! De är lycka!

VECKA 18

Vecka 17 och 18 har gått lite hand i hand...inte så lätt längre och hänga med i svängarna! Antar att de är nu de börjar gå undan...Men babyn blir dag för dag starkare och de är så spännande att verkligen känna de. Kan inte sluta mysa när man känner lillen i magen böka på. De känns fortfarande så magiskt och overkligt!

Väntar så så sååå mycket på ultraljudet vi har om  1 1/2 vecka! De var kul, Benjamin frågade här en morgon "kan man redan se vilket kön de är"? Jo svarade jag, antar att någon annan också börjar bli lite otålig, hihi! Men vi är ju påväg till fosterdiagnostik enheten på special ultraljud pga av Everts VATER diagnos. Så lite extra kryddat är ju besöket! Medger att jag nog är en aning nervös för va vi får se...

Nu går magen verkligen inte att dölja längre...men lite pinsamt att man är sååå gravid redan...skall man vara de i vecka 18? Jag är de i alla fall:)

VECKA 15

Äntligen har de börjat hända något...JA JA JAAAAAAA! Mina bröst är inte tomma påsar längre utan börjat fyllas och växa i storlek! Jess! Lycklig mamma! De gick nog precis som jag kom ihåg från de två tidigare graviditeterna, brösten började först växa i vecka 15. Men hade hoppas på att de skett tidigare denna gång.

Sen stormyser jag när de lilla hjärtat buffar på i magen...Jag kan inte riktigt förstå att de är sant även fast jag vet att de är babyn:)  Rörelserna är så urgulliga! Inga hårda sparkar som de är sen i ett senare skede av graviditeten utan mysiga små bökiga rörelser.

VECKA 14

Små oroliga mamman bestämde sig för ringa till rådgivningen "och kräva" att få och komma och lyssna på babyns hjärtljud! Uttryckte min oro för Benjamin här om kvällen och sa: "hur kan man veta att babyn lever??? Vem skall se till mig och babyn nu i 8 veckor medan vi väntar på de andra ultraljudet? Till rådgivningen "skall" man först i vecka 24 när man är omföderska"! GALET! Nu börjar jag förstår varför var och varannan mamma springer privat på extra kontroller och varför de är så skönt med en doula/privat barnmorska.

Sagt och gjort. Fick tid till rådgivningen och där fanns de fina hjärtljuden som jag saknat och få höra! Skönt! Fick en ny tid till vecka 22:)

Om jag skall vara helt ärlig så känner jag babyn redan röra sig...Men eftersom rörelserna är mera lik ålande så blir jag ibland osäker å om de verkligen är babyn eller något annat fnurr på tarmen:)

VECKA 13

Lunkar på i min långsamma takt...Eller har ju mycket att stå i men i mitt huvud känns de som allt är en ända trög massa. Nu börjar jag förstå forskningar som påstår att gravida kvinnors hjärna "mjuknar" under graviditeten (fri tolkning) och de är viktigt att förse sin egen men också lillens hjärna med fiskolja (DHA/EPA).

Här boostar jag mig och min lille med: renaste fiskoljan (hur kan man vara säker...), d-vitamin, c-vitamin (både i form av havtorn och piller) och kallpressad kokosolja, avokadoolja och ryps/olivolja.

Känner en liten ångest med att bara gå och vänta tills nästa ul som är först i november...Vi skall på de andra ultraljudet till fosterdiagnostikenheten för få en extra noggrann titt på strukturerna. I samma väva skall vi få träffa en genetiker som förhoppningsvis skall kunna klargöra lite exaktare om Everts läge, nervöst och spännande...

VECKA 12

Tänk att de burit så här långt...hade ett svagt hopp om att man skulle klara sig igenom denna 1 trimester  med denna illamående, trötthet, irritabilitet och två barn, here we are, duktiga gravida mamma!!!!!! Lätt vill jag inte påstå att de varit, tungt fy! Är så evigt tacksam att man inte behöver infinna sig i denna bubbla längre än just 3 månader!

Ultraljud på onsdagen den 07092011. De första ultraljudet är alltid fyllt med nervositet och spänning. Hur är allting med de lilla sköra livet i magen??? Man känner sig så maktlös själv...va kan man göra för att skydda de lilla livet för alla hemskheter som världen drunknar i...

Babyn mådde prima! Hon/han motsvarade precis veckorna (enligt mensen vecka 12+1 och enligt ultraljudet 12+1) haha, well done little! Barnmorskan tittade på alla de små strukturerna som man i detta skede kan se och allt som man nu kunde se var precis som de skulle. Moderkakan satt fast i bakväggen precis som de 2 tidigare gångerna (känns tryggt). Hon/han rörde sig aktivt och vinkade med handen, gulle:)
Måste nog medge att graviditeten blev mycket mera konkret och nu känns de så här: HÄRLIGT, JAG ÄR VERKLIGEN GRAVID!