Vecka 17 och 18 har gått lite hand i hand...inte så lätt längre och hänga med i svängarna! Antar att de är nu de börjar gå undan...Men babyn blir dag för dag starkare och de är så spännande att verkligen känna de. Kan inte sluta mysa när man känner lillen i magen böka på. De känns fortfarande så magiskt och overkligt!
Väntar så så sååå mycket på ultraljudet vi har om 1 1/2 vecka! De var kul, Benjamin frågade här en morgon "kan man redan se vilket kön de är"? Jo svarade jag, antar att någon annan också börjar bli lite otålig, hihi! Men vi är ju påväg till fosterdiagnostik enheten på special ultraljud pga av Everts VATER diagnos. Så lite extra kryddat är ju besöket! Medger att jag nog är en aning nervös för va vi får se...
Nu går magen verkligen inte att dölja längre...men lite pinsamt att man är sååå gravid redan...skall man vara de i vecka 18? Jag är de i alla fall:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar