Tänk att de burit så här långt...hade ett svagt hopp om att man skulle klara sig igenom denna 1 trimester med denna illamående, trötthet, irritabilitet och två barn, here we are, duktiga gravida mamma!!!!!! Lätt vill jag inte påstå att de varit, tungt fy! Är så evigt tacksam att man inte behöver infinna sig i denna bubbla längre än just 3 månader!
Ultraljud på onsdagen den 07092011. De första ultraljudet är alltid fyllt med nervositet och spänning. Hur är allting med de lilla sköra livet i magen??? Man känner sig så maktlös själv...va kan man göra för att skydda de lilla livet för alla hemskheter som världen drunknar i...
Babyn mådde prima! Hon/han motsvarade precis veckorna (enligt mensen vecka 12+1 och enligt ultraljudet 12+1) haha, well done little! Barnmorskan tittade på alla de små strukturerna som man i detta skede kan se och allt som man nu kunde se var precis som de skulle. Moderkakan satt fast i bakväggen precis som de 2 tidigare gångerna (känns tryggt). Hon/han rörde sig aktivt och vinkade med handen, gulle:)
Måste nog medge att graviditeten blev mycket mera konkret och nu känns de så här: HÄRLIGT, JAG ÄR VERKLIGEN GRAVID!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar