VECKA 23

De är tisdag och vi infinner oss i vecka 23. De är nu magen växer och de känns och syns. De är nästan så jag tycker att magen är ju alldeles för stor för att vara bara i vecka 23. Känns som i vecka 30. Men de är bara så de känns. Ser ju nog själv också att de finns gott om plats för magen att ännu växa. När man är i vecka 30 så ser man ut som man nästan skall föda men nu så har man bara en gullig kalaskula. Är glad att jag inte behöver oroa mig för om magen verkligen växer. De att den växer är ett tecken på att babyn mår bra. Själv mår jag bra i min graviditet. MEN har fått åderbrock!!! De är hemskt! Man känner sig som en riktigt tant. De är inte besvär som unga får (men man är kanske inte ung mera när man är 30 och särskillt inte när man väntar sitt 3 barn)...suck, de får en lite nedstämd om jag skall vara ärlig:( Åderbrocken är på vänstra vaden...och man ser riktigt hur dom utvecklas och blir värre för varje dag. Och sorry för er som är känsliga men underlivet ja de ser ju knappt mera ut som ett sådant, tjocka, svullna åderbrock på båda sidorna. Visste inte ärligt talat att man kunde drabbas av dylika "krämpor" när man är gravid, men ganska logiska besvär. Men i och med detta har jag nog fått upp ögonen för alla olika slag av besvär som folk drabbas av när dom är gravida. Hur håller en kvinnokropp? Hur klarar kroppen av att bära många graviditeter, föda många barn utan att få men? Om jag skall vara helt ärlig så tror jag att man inte talar öppet om va graviditeterna och förlossningarna har orsakat för övergående och bestående fysiska/anatomiska men...Väldigt lycklig i alla fall att jag i de stora hela ändå mår bra och fick de bara bevisat igen att graviditet är ingen lätt macka och bita i, de är en stor ansträngning för kroppen och därför behöver vi ta väl vara på oss själva.